Gron_knappx.jpg (3622 bytes)

Gron_knapp_1x.jpg (6587 bytes)
Gron_knapp_2.jpg (6039 bytes)
Gron_knapp_3.jpg (4962 bytes)

Gron_knapp_5.jpg (6031 bytes)
Gron_knapp_6.jpg (4854 bytes)
Gron_knapp_7.jpg (4243 bytes)

 

 

Kloka tankar om flygrädsla

Från LFV forum för flygrädda med tillstånd av författarna

Namn Emelie
Skickat 01.36 - 13/11 2003

Hej, har precis kommit hem från en resa till N.Y som jag tror botade det värsta av min flygrädsla. Jag har flygit ganska mycket, men det senaste året har min flygrädsla tilltagit till verklig panik-och dödsångest. Resan till N.Y skrämde mig särskilt eftersom jag dessutom skulle resa själv och till N.Y av alla ställen... Alltså, jag läste alla tips och råd på den här siten, och hade dessutom tagit betablockerare och lugnande inför resan (tabletter och lugnande är i allmänhet inget bra botemedel mot flygrädsla. Red. anm.).

Men när jag väl kom på planet kände jag ändå rädslan ta över. Då följde jag ett av alla goda råd: Jag sa till flygvärdinnorna att jag var rädd, och började så klart gråta. Och det bemöttes med verklig värme, en hand att hålla i, och omtanke. Efter en stund fick jag prata med piloten och han berättade om varför han gillade att flyga, och om hur han förstod vad jag kände, och istället för att sitta helt ensam och isolerad med oövervinnerliga rädslor fick jag uppleva verkliga möten, där på planet, och nånstans accepterade jag då situationen, att man faktiskt inte kan styra världen, men att vi måste försöka leva med det ändå, utan att styras av våra rädslor.

Visserligen blev jag rädd på det anknytande flyget också, men då berättade jag detta återigen för flygvärdinnorna, som återigen fick mig att känna mig mer trygg. Jag kan verkligen tacka dem för det, och jag vill verkligen rekommendera att inte lägga energi på att dölja sin rädsla, utan istället: ut med spöket i ljuset!

Berätta alla vidriga hemska tankar så kommer du märka att de förlorar i kraft. När jag skulle åka hem från N.Y höll jag på att missa planet, för jag åkte vilse i Brooklyn, och då insåg jag hur mycket farligare det var än att sitta i tryggt förvar högt ovan jorden, bland molnen..Jag tror att man kan förkorta sitt rädda lidande genom att konfrontera sin rädsla och låta den få komma ut. Allt hopp till oss rädda!

 

Namn Christian
Skickat 10.05 - 8/12 2003

Den farligaste sträckan när man flyger är den bit som man tillbringar på vägen till eller ifrån flygplatsen med bil el. liknande....

 

Namn Anna
Skickat 08.21 - 8/7 2003

Hej! Jag har flugit fram och tillbaka till Usa i juni månad och det gick efter omständigheterna bra. Jag har mina rutiner som faktiskt blir bättre för varje gång. Givetvis gråter jag och önska att jag inte skulle behöva flyga. Men sen sparkar jag mig i häcken och säger kom igen nu.

När jag kommer fram till incheckningen så talar jag om för dom att jag är enormt rädd. Oftast står det redan i datorn. Men för mig hjälper det ju mer som vet om min rädsla. Sen pratar jag med flygvärdinnorna och piloterna. Jag frågar dom hur länge dom har arbetat med detta och oftast så har dom gjort det i många år och det lugnar mig att veta att för dom så är det vilket jobb som helst.

Kaptenen hade flugit i 30 år och han älskade sitt yrke. För mig är det helt konstigt att dom kan tycka om att arbeta där uppe. Men han sa att, det finns människor som tycker om att köra buss, tåg och jag tycker om flyg. Han förklarade också säkerhetssystemet hur det fungerar om något händer. Dom är helt underbara personalen som arbetar där uppe.

Jag har också panikångest och talar om det för dom. Dom kommer fram i bland och frågar hur jag mår och om jag behöver något. Så det gick faktiskt rätt ok!! Ett råd till alla. Tala om hur rädd du är. Det hjälper dig och personalen kan göra allt för dig.

Kram ANNA